Det handlar om strategisk näringslivspolitik över de nordiska gränserna – inte om nationella planer för infrastrukturen.

Pengarna finns – det är bara en fråga om att hitta den bästa modellen för finansiering. Och vi måste börja nu

Se del 1 på youtube her | Se del 2 på youtube her

Det var tydliga och eniga besked från toppolitiker, näringsliv och forskning då seminariet Storstad eller ödemark - kan Oslo, Göteborg och Köpenhamn bli en ny storregion? genomfördes på Västsvenska Arenan, tisdag morgon, under Almedalsveckan.

Att ämnet är en het fråga märktes inte bara i panelens sammansättning med bland annat Anneli Hulthén (S), kommunstyrelsens ordförande Göteborgs stad, Ole Elvestuen (venstre), vice borgmästare Oslo stad, Pia Kinhult (m), regionstyrelsens ordförande Region Skåne, Bent Larsen, Regionrådsmedlem (venstre), Region Hovedstaden, Danmark och Birgitta Losman (mp), ledamot i Västra Götalands regionstyrelse utan också i den stora publiktillströmningen.

-Denna fråga är helt avgörande för Oslo och vi måste tänka skandinaviskt. Dessa städer kan tillsammans bilda en stark region men då måste vi få till infrastrukturen, sa Ole Elvestuen och konstaterade att i den norska debatten så lyser ofta det skandinaviska eller nordiska perspektivet med sin frånvaro.

Även de svenska politikerna lyfte fram vilken avgörande strategisk fråga för Skandinaviens framtida utveckling detta är.

-Vi ska sluta prata om infrastrukturplaner som tar sikte på 2025 och 2030. Vi ska prata om näringsliv och utveckling och vad vi måste göra för att binda samman oss 8 miljoner människor som bor här, sa Anneli Hulthén.

- Det här handlar om människor, det tycker jag är spännande utgångspunkt, och viktigast är att vi enar oss politiskt och kommer bort från allt gammalt 70-tals planeringstänk, menade Birgitta Losman.

Pia Kinhult uttryckte sin växande oro för bristen på samverkan och varnade för konsekvenserna om länderna inte börjar agera gemensamt och målinriktat.

- Var och en för sig kommer vi sakta att förtvina här uppe i Europas norra periferi, sa Pia Kinhult och fortsatte:

-Vi måste se rörligheten, möjligheterna och potentialen och den stora utmaningen för oss i politiken är att lyfta blicken. Diskussionen om strategin eller målet tar ofta bara fem minuter men sen fastnar vi i möte efter möte i detaljfrågor som pågår i timmar.

Även Bent Larsen, från danska Region Hovedstaden, efterlyste action:
-Vi har inte tid att vänta på att Stockholm och Göteborg ska ta beslut, de sitter ju på sina händer! Om 6 år är Fehmarn-Bält förbindelsen klar. I Danmark har beslutat om ett höghastighetståg från Köpenhamn till Hamburg. Oslo, Stockholm, Göteborg och Malmö måste sluta konkurrera med varandra – det är ju fullkomligt vansinnigt!

Bent Larsen hade hela panelens stöd då han poängterade att om Skandinavien ska spela en roll i världen så måste länderna ta fram en gemensam strategi för hur de ska konkurrera – för nu handlar det om hur vi ska göra för at överleva på sikt.
Vilken betydelse globaliseringen spelar för våra regioners utveckling och på vilka sätt infrastrukturen medverkar till att hjälpa eller begränsa tillväxten var också det inledande kunskapsunderlaget för diskussionen.

Seminariet tog sitt avstamp i en färsk utredning från Köpenhamns universitet om vilken betydelse ett framtida höghastighetståg skulle kunna få på regional utveckling, tillgänglighet, näringsliv och arbetsmarknad inom korridoren Oslo, Göteborg och Köpenhamn.
Analysen som gjorts av geografiska institutionen vid Köpenhamns universitet på uppdrag av The Scandinavian 8 Million City presenterades av forskaren Kristian Bothe.

- När vi studerar utvecklingen i Skandinavien de senaste 20 åren så kan vi konstatera att det är i dess storstadsregioner som det sker; den nödvändiga omställningen till ett mer kunskapsintensivt näringsliv. Men studien visar också att den utvecklingen redan idag går mycket snabbare inuti korridoren än utanför den – om vi bortser från Stockholm. Och däri finns potentialen, förklarade Kristian Bothe.

Forskarna kan nämligen konstatera att den regionala interaktionen i korridoren idag är ytterst begränsad. Arbetsmarknaderna i korridorens tre stora tillväxtområden är i det närmaste helt separerade från varandra. Ändå räcker tydligen det till för att utvecklingen ska gå snabbare inom än utom den – fast inte alls i den storlek eller fart som krävs för att stå oss i den globala konkurrensen.

- Vilken betydelse skulle då ett höghastighetståg få? frågade Kristian Bothe retoriskt och visade den potentiella ökade tillgängligheten för arbetspendling mellan regionerna inom korridoren i en visualisering med höghastighetsbana och utbyggt järnvägsnät.

Samtidigt varnade Kristian Bothe seminariet för att lägga allt för stort fokus på själva infrastrukturen och tekniken.
- Den mest intressanta frågan är vad kan HHT göra för oss? Och hur ska vi synliggöra potentialen i samverkan över gränserna för människor och företag, avslutade han.

Den strategiskt viktigaste frågan för Göteborg och Västsverige, så sammanfattade Johan Trouvé, vd för Västsvenska Handelskammaren, diskussionen om gemensamma satsningar på järnvägsnätet över de skandinaviska gränserna. Tillsammans med Ursula Hultqvist Bengtsson, vvd Medicon Village, bidrog han med ett näringslivs perspektiv på vilken betydelse förbättrade kommunikationer skulle ha.

- Det är dags at börja nu för annars kommer våra städer vara som Arvidsjaur om 100 år, sa Johan Trouvé.

- Infrastrukturen är oerhört viktig. I den bransch jag är i – forskning i en globaliserad bransch – är det inte så viktigt var man bor men det är avgörande med snabba, pålitliga kommunikationer, sa Ursula Hultqvist Bengtsson och fortsatte:

- Om man inte får till den regionala infrastrukturen så kommer utväxlingen från forskningen inte hamna regionalt utan via virituella vägar landa på helt andra platser på jorden. Det är precis som Kristian Bothe sa; vi ska inte bara titta på tågen utan bygga på intresset för varandra och vad som händer då människor och kunskapsmiljöer knyts tätare samman.

Moderatorn Heide Avellan summerade seminariet med att konstatera att denna fråga verkligen inte ägs av något enskilt parti eller land utan här är man - i alla fall regionalt - helt ense, trots panelens tvärpolitiska sammansättning.

Men vad har då stoppat er från att genomföra dessa sedan länge efterfrågade satsningar på järnvägsinfrastrukturen? frågade Heidi Avellan.

Anneli Hulthén var snabb med svar på den frågan:
- Vi fastnar i våra egna strukturer och på nationell nivå planerar de bara inom sina egna zoner – för svensk nationell nivå är kartan vit utanför landsgränsen. Likadant är det i Norge och Danmark. Vi måste tänka om. Vi måste börja i andra änden; är det detta vi vill ha? Ok, hur löser vi det då? sa hon och kom själv med svaret:
- Och är det nu vi i regionerna som börjat samarbeta så är det också vi som måste fortsätta att driva arbetet framåt och se till involvera de nationella nivåerna – för annars händer inget.

Birgitta Losman lyfte fram nödvändigheten av politiska val och prioriteringar:
- Politik handlar om att prioritera, vi kan inte gå fram med en önskelista med tio olika saker. I detta fallet handlar det om att aktivt välja och prioritera satsningar på järnväg före väg.

Att pengarna till dessa mångmiljardinvesteringar finns var samtliga paneldeltagare ense om och att det nu handlar om att hitta de rätta finansieringslösningarna.

- Vi måste öppna upp för nya modeller och tänka fritt. I samtliga länder finns stora pensionsfonder som söker långsiktiga, säkra investeringar. Vi har Öresundsbron som ett utmärkt exempel på hur det lönar sig att investera i infrastruktur, sa Pia Kinhult och efterlyste ett nordiskt planeringsinstitut för dessa frågor.

Missa inte det fristående fortsättningsseminariet:

Storstad eller ödemark – hur ser den fortsatta skandinaviska tillväxten ut?
Onsdag den 3 juli kl. 09.15-10.15,  Öresundshuset, vid Donners plats, Visby.